Från aningar till visshet

Malin Neijman, biomedicinsk analytiker på Sömnlab i Avesta, blev sugen på att studera ett antal parametrar på kliniken efter att ha läst SESARs årsrapport. Framför allt var hon nyfiken på följsamhet och väntetider. Enheten tillhör dem som för in alla uppföljningsbesök i registret och förra året gjordes 598 stycken.

– Vi hade känslan av att följsamheten när det gäller CPAP var låg. Det är den ju generellt i riket – 50 procent. Men när vi tittade i våra journaler var siffran ännu sämre hos oss; 40 procent, säger Malin Neijman.

Hon berättar att enheten har varit generös med CPAP, även till patienter med lindrig sömnapné. Tanken har varit att ge dessa patienter möjlighet till en provperiod med CPAP. Vid avbruten behandling kan utrustningen lämnas tillbaka och användas av någon annan, vilket ju inte går med apnéskenor. Men att behandlingen skulle avbrytas av så många hade ingen trott.

– Vid uppföljningsbesöken har vi kunnat läsa av behandlingsstatistik och konstatera hur utrustningen har använts. När vi sammanställde statistiken fick vi en ännu starkare larmsignal om att vi måste jobba mer strukturerat för att öka följsamheten och vid behov erbjuda patienterna ett annat behandlingsalternativ, säger hon.

Tätare kontroller

Malin Neijman menar att enheten tidigare släppte patienterna för snabbt, framförallt om behandlingen verkade fungera bra vid återbesöket inom tre månader. Men efter att många patienter har lämnat tillbaka sin CPAP till Hjälpmedelscentralen utan att kontakta kliniken, har ettårskontrollen återinförts. Kliniken har börjat se över hur patienter informeras om sin sömnapné, orsaker och åtgärder. Man har också utvecklat arbetssättet kring utprovningstillfället.

– Dessutom ger vi nu möjlighet för dem som behöver mer tid att vänja sig vid CPAP att besöka oss oftare, mellan tremånaders- och ettårskontrollen. Vi ska inte ha för bråttom med CPAP, under inkörningsperioden kan patienten behöva mycket stöd, säger Malin Neijman.

Viktnedgång

Fler patienter skulle sannolikt få lindrigare apné bara genom att gå ned i vikt. Drygt 50 procent av patienterna som diagnostiserades med sömnapné 2016 på Sömnlab i Avesta har fetma, men bara sju procent fick strukturerad hjälp med viktreduktion.

– Vi kan se att andra enheter har bättre statistik och är nyfikna på vad strukturerad hjälp egentligen innebär. Är det att ta upp betydelsen av viktreduktion i samtal med patienten eller är det remiss till dietist eller något annat?

Nu har enheten utbildat sin personal i motiverande samtal med syfte att stärka motivationen och möjligheterna till förändring. Målet är att fler ska se viktnedgång som en del i behandlingen.

– Vi kommer även att se över möjligheterna att remittera fler till dietist, berättar Malin Neijman.

Enklare prioriteringsarbete

Väntetiderna till utredning är en annan fråga som har resulterat i åtgärder på Sömnlab i Avesta. De har varit långa; över ett år till polygrafi. Samtidigt har det visat sig att ungefär hälften av dem som har gjort polygrafi på enheten har normal nattlig andningsregistrering.

– Detta har väckt tanken att vi bör jobba med att öka kunskapen om sömnapné hos inremitterande genom informationsträffar för bland annat primärvården. Syftet är att påverka remissinflödet. Tydligare anamneser ska förenkla prioriteringsarbetet så att de som verkligen har stort behov av att göra polygrafi får göra det snabbare, säger Malin Neijman.

Sömnlab i Avesta hoppas att de första resultaten av de åtgärder som enheten har vidtagit ska kunna ses i statistiken 2019

Text: Catharina Bergsten