Detta visar data i registret

I SESAR ingår närmare 120 000 patienter. I registret kan man bland annat utläsa vilka behandlingsmetoder som är vanligast och hur länge patienterna behövt vänta på vård.

Behandlingalternativ

Obstruktiv sömnapné orsakas av att andningsmuskulaturen slappnar av i så hög grad att svalget tillfälligt täpps till. Det leder till kortvariga andningsuppehåll. För att undvika att andningsvägarna blockeras under sömnen kan man andas i en så kallad PAP-mask när man sover eller använda en bettskena. I vissa fall kan kirurgisk behandling vara aktuell.

PAP (positive airway pressure)

Med behandlingen PAP sover man med en mask över näsan eller både näsan och munnen. Ur masken kommer en luftström som försiktigt blåser luft ner i luftvägarna och förhindrar att andningsvägarna faller samman. PAP är den vanligast förekommande behandlingen bland patienterna i registret.

Apnébettskena

Apnébettskena skapar bättre plats i svalget genom att underkäken skjuts framåt. Metoden används främst vid mild sömnapné. Metoden används också som alternativ till PAP. Apnébettskena är den näst vanligaste behandlingen vid sömnapné.

Behandling av övervikt

Patienter med övervikt som behandlas för sömnapné blir ofta ytterligare förbättrade om de går ner i vikt. Därför bör behandling med PAP och apnébettskena kombineras med professionellt stöd för att gå ner i vikt.

Väntan på specialistvård

Om man misstänker att man har sömnapnésyndrom vänder man sig till sin läkare i primärvården. Bedömer läkaren att symtomen kan bero på sömnapnésyndrom skickas en remiss till en specialist. Data i registret visar att de flesta patienter får vänta längre än vad man ska på att få komma till specialist. I genomsnitt är väntetiden fyra månader. Enligt vårdgarantin ska man inte behöva vänta längre än 90 dagar på att behandlas för sömnapné.